faking a smile with the coffee to go
oron sköljer över mig som en kall dusch av värkligheten. Finns det någon mer olämplig tid? Jag borde inte oroa mig då det säkert finns logiska förklaringar till detta men ändå, jag kan inte hjälpa att tänka om, om det skulle vara så. Vad skulle hända? Vad skulle jag göra? Ingenting är jusst nu logiskt alls, allt är bara som ett stort virrvarr i huvet. Skulle vara skönt att ha en trygghet i allt detta, men känns som om den är väldigt långt bort. Jag älskar mina vänner som stöttar mig och finns där, men i slut endan är det ändå jag som står där ensam framför väg skälet och inte vet villken stig jag ska följa. Båda lika svarta, vill att denna oron ska försvinna, att det ska komma som ett litet paket på posten och att allting då skulle lätta. Ska försöka att lägga mina tänkar någonannanstans.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag finns alltid för dig här, när du än behöver det. Det kanske inte alltid går att ses, men jag finns ALLTID ett telefonsamtal iväg. Jag skall försöka ringa oftare, men du år gärna ringa oftare du med ^^
<3
Postat av: kakan
Vad är det du har problem med, jag finns bara en liten tågresa bort....eller RING!!!! vettja!! Älskar dig, gör inget dumt!! :)
Trackback