När jag ändå är ensam, ja vad spelar jag för roll
Folk försökte fly med luftbalonger, rutchkanor och tunlar, pluggar på en tid där människor och soldater stod och såg på när folk förblödde. En tid som känns så långt bort men faktum är att muren revs inte helt förrns samma år som jag föddes. Prov på berlin muren imårgon. Av allt som hände under 1900-talet så väljer min grupp berlinmuren. Spice girls hade ju varit roligare, men det är ju min åsikt. För att sedan bevisa transversalsattser. Koppla bort i en tolkning av en midsommarnatts dröm som skänkte likväl skratt som gråt. För att återvända till DDR's dagar. Stress kollaps och lönespecifikation, samt att mitt älskade AIK ligger etta i allsvenskan. Detta har min torsdag bjudigt på.
de är så här man mår när man hemligheter har
känner mig sjuk, så sjuk. det känns i hela kroppen, från topp till tå. Melissa Horn sjunger på min playlist och det känns som om hon textar mina tankar. huvudet dunkar och kroppen är seg. är tillbaks i vardags stressen, Långa dagar, många timmar, plugga, träna, jobba, plugga, jobba, plugga, träna, plugga, jobba. dagarna är långa och nätterna är korta. kroppen vill men hinner inte riktigt med och stressen sköljer över mig som en kall dusch på mårgonen. ingenting att göra åt saken då jag ska liksom Magnus uggla vara kung i baren den 25. Jag vill, jag kan, jag ska. och inget kan stoppa oss nu när vi vet vad vi vill ha av framtiden, eller gör vi det? är du som jag livrädd? Nej nu går det inte att tveka när Journey sjunger för mig finns ingen tvekan, ingen tid att vara nere eller trött. Här ska upp och svettas. sträckte mig efter en cola, räcker det som träning? usch vilket tråkigt spår mitt huvud är inne och spinner på. så vad ska jag säja då, jo jag ska tills på fredag hunnit blivit proffs på berlin muren och nästa vecka är det lov igen, härligt avslappnande frysen lov. funderar på att ta ledigt den veckan, när jag ändå har ledigt från skolan, varför inte ta ledigt från jobbet också, och från livet. Vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dig, det var alldeles för längesen vi sågs. mor och far flyr staden i mårgon och jag har bärt solglasögon hela veckan i hopp om solsken.
jag tvår mina händer i kärlekens namn, du kan vinna och förlora ibland
ett barnfamiljs område mycket likt delar av bergvreten där såg jag mina nya ytter dörr. Nog känns det betydligt lättare när min ensamhet kommer brytas av åtta små tassar på mitt golv. Från en sömnlös natt till en annan. Storstadens stats teater fick besök av sex personer utan förväntingar alls som lämnade de så fulla i skratt så det krampade i deras magar. De tre musketörerna, som du aldrig sett dom förut bjöd på överaskningar, naket, underbara kostymer, i vissa fall inte lika underbar sång, härliga låtar, ironi och många många skratt. För att sedan stilla hungern i oss på en gammal favorit där man kan testa nya grejer. Det där med rå fisk eller fisk för den delen kommer nog aldrig bli min grej, men vegitarisk susi är tummen upp. jag saknar dig
keep up appearances
Där alla ansikten känns okända, likså seder och vad som är rätt och fel. Att lämna allt jag vet på både gott och ont. Men alla männsikor som blir kvar, alla som stått med mig och känner mig. Alla som vet vem jag är och hur jag är. Från en platts där det alltid är lika nära, varesig klockan är 12 på dagen eller 3 på morgonen. Att lära in allt på nytt, allt ifrån vilka man kan lita på till vart man säkert kan gå. Om man defienras av dom man umgås med och dom man umgås med ite längre finns, Vem är man då? Att testa nya vägar gör mig plöttsligt livrädd. Att stå helt ensam på en ny platts är någonting jag aldrig behövt göra och känner mig så liten, vet inte om jag är redo. Kommer ihåg första gången jag fick höra det, bröt ihop totalt och visste varken in eller ut, så liten jag var då, så hjälplös, men inte ensam. Så känner jag mig nu fast plöttsligt även ensam. Det finns ingen återvändo och jag intalar mig själv att det här kommer bli bra, bättre, att detta är det bästa för mig. Men i denna stund känns det som en stor lögn som jag försöker repa in. I denna stund är jag livrädd. I denna stund vill jag inte vara ensam. I denna stund är kännslorna uothärdligt smärtsamma men om du frågar så är allt bra.
is this the end of you and me?
Från en svettig skoldag då hämska nyheter landade i mitt knä och vi försökte förvandla tanke till värklighet, till att inse att min övertalningsförmåga inte fungerade ända tills telefonerna dog, plöttsligt gick det lättare, folk var både gladare och lättare att övertala. För att sedan byta ut svettiga träningskläder mot glammiga fest kläder på tunelbanan. Att sedan promenera in för att äta middag och får konstiga blickar slängda efter sig som man inte kunde annat än att skratta åt. Sen skulle studenten firas genom att skrika, hoppa, stutts och dansa till gammla sköna låtar som stundtals gjorde att det mer liknade ett mellanstadie disco, fast med vuxen dricka. När vi försökte vidare dra insågs det, lite för sent att sissta tunelbanan var den vi satt på, åt fel håll. Med trassel hit och dit slutade i alla fall kvällen med en händelserik buss tur och sedan på en madrass i en perfekt värmd källare.
Att hastigt somna både på roslagsbanan och Svenskan i en blanding av utråkning och trötthet. För att sedan springa runt och be lärare efter tjänster. Satte i mig en alldeles för stor, dyr och god chokladkaka på ett fik tillsammans med en Kusin som senast sågs för ett år sedan, så där satt vi och delade onödig informaion och skratt. Promenerade runt staden för att sedan skiljas åt då portarna lockade mig. För att mötas av en obehaglig tystnad med ingen chans att göra något åt saken, Var det något jag sa? Var det något jag gjorde? Självklart var det så. Men reaktionen och följden av mitt handlande är orealistiska. Eller vem är jag att dömma!? Kvällen spenderades på min älskade ståplats då vi skrek för att hålla upp värmen. Det slutade dock i tårar men för att inte deppa ihop för mycket har sesongen precis börjat och vi ligger ändå i toppen och hugger.
Nu har min mage bestämt sig för att ha ett eget liv och bestämma saker själv så jag ä hemma tills jag fått över denne på min sida igen.
Att hastigt somna både på roslagsbanan och Svenskan i en blanding av utråkning och trötthet. För att sedan springa runt och be lärare efter tjänster. Satte i mig en alldeles för stor, dyr och god chokladkaka på ett fik tillsammans med en Kusin som senast sågs för ett år sedan, så där satt vi och delade onödig informaion och skratt. Promenerade runt staden för att sedan skiljas åt då portarna lockade mig. För att mötas av en obehaglig tystnad med ingen chans att göra något åt saken, Var det något jag sa? Var det något jag gjorde? Självklart var det så. Men reaktionen och följden av mitt handlande är orealistiska. Eller vem är jag att dömma!? Kvällen spenderades på min älskade ståplats då vi skrek för att hålla upp värmen. Det slutade dock i tårar men för att inte deppa ihop för mycket har sesongen precis börjat och vi ligger ändå i toppen och hugger.
Nu har min mage bestämt sig för att ha ett eget liv och bestämma saker själv så jag ä hemma tills jag fått över denne på min sida igen.
min klocka har stannat
Nu vet äntligen folkbokföringen också vad jag heter, Moa Adina Linnéa Gunnel Margareta Forsell.
Bilköer och arga kunder, skrattande norrmän och griniga skåningar. För att komma hem och hitta mitt rum ihop packat, alla kläder ner stuvade i lådor och likså mina saker, att hitta något var något av en skatt jackt, utan karta. Stressig planering på obefintlig tid för att tillslut få lyssna till en röst som alltid får mig på bättre humör. En röst som alltid kan göra mig lungn, en röst som ger mig kramp i skratt groparna samtidigt som ögonen fylls med tårar, denna outhärdliga saknad gör mig förvirrad och jag känner mig stundvis hjälplös.
Bilköer och arga kunder, skrattande norrmän och griniga skåningar. För att komma hem och hitta mitt rum ihop packat, alla kläder ner stuvade i lådor och likså mina saker, att hitta något var något av en skatt jackt, utan karta. Stressig planering på obefintlig tid för att tillslut få lyssna till en röst som alltid får mig på bättre humör. En röst som alltid kan göra mig lungn, en röst som ger mig kramp i skratt groparna samtidigt som ögonen fylls med tårar, denna outhärdliga saknad gör mig förvirrad och jag känner mig stundvis hjälplös.
så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten
tillbaks i staden av kaos trippar mina förr så lätta fötter ner till puben för att träffa vänner som är klädda i svart gula halsdukar både igår och idag, även för att se hur Obolo lättar våra nervösa hjärtan. Med en hjärnskakning, ett sytt ögonbryn och en sönder slagen axel så slutade det ändå lyckligt i Kalmar, för oss i alla fall.
i saknaden och längtan sjunger jag om handens fem fingrar och att jag vill ha dig som jag hade dig förut. Nedräningen av dagar börjar nu och även om tiden kommer gå fort känns varje minut som en evighet. Imårgon är det tillbaks till stressen och kaoset. ingen tid att vila, allt ska hända på en gång. tillbaks till att vara en kaffe drickandes, små ätande och röksuget stress monster. Nätterna känns långa och tunga, likså mina fötter med varje steg jag tar.
i saknaden och längtan sjunger jag om handens fem fingrar och att jag vill ha dig som jag hade dig förut. Nedräningen av dagar börjar nu och även om tiden kommer gå fort känns varje minut som en evighet. Imårgon är det tillbaks till stressen och kaoset. ingen tid att vila, allt ska hända på en gång. tillbaks till att vara en kaffe drickandes, små ätande och röksuget stress monster. Nätterna känns långa och tunga, likså mina fötter med varje steg jag tar.
men att stanna känns så rätt
så tidigt på morgonen att det fortfarande var natt för somliga rullades man upp för att sätta sig i bilen och börja färden ner mot tre dagar utan sömn, ordentlig mat och dusch men fulla med skratt som bara blir fler och fler i tackt med att klockan paserar midnatt och solen än en gång stiger. Ner till staden där alla rensar fisk och tar mysiga promenader längs avenyn. Där Pa Dembo Touray släpper in 6 mål och tre polis bilar hinner ikapp killarna som springer gatan ner. I denna stad långt borta ifrån små stads kaoset och problemen glömde jag något i dina händer. Obehaglit medveten om detta faktum försöker ändå att dölja det men det är så brutalt slaget i mitt ansikte när tårarna faller ner för mina krinder i blotta tanken.
i tre dagar fulla med skratt. Där blev jag en robot och sköt bybor, där avslöjade jag hemligeter för främmlingar och lisstade ut ett självmord. Jag vred på kugg hjul och vände på brickor. Och på nätterna hängdes jag av mina vänner för min tystnad. Där blickar möttes och fingrar flätades ihop. Där låg jag på golvet i en sal där alla snarkade där drack jag Jolt cola och föråt mig på mentos.
i en stad där solen sken på två människor som förlorade sig i varandra där gräset växte grönt. i en stad där solen sken på två männiksor som aldrig tröttnar på att i hemlighet testa nya vägar. där solen sken på två männiksor som aldrig tröttnar på att träffas i staden där sken solen på två männsikor som börjar tröttna på att säja hej då. Där skratten blandas med gråten när jag i hemlighet vill ta stora ord i min mun.
i tre dagar fulla med skratt. Där blev jag en robot och sköt bybor, där avslöjade jag hemligeter för främmlingar och lisstade ut ett självmord. Jag vred på kugg hjul och vände på brickor. Och på nätterna hängdes jag av mina vänner för min tystnad. Där blickar möttes och fingrar flätades ihop. Där låg jag på golvet i en sal där alla snarkade där drack jag Jolt cola och föråt mig på mentos.
i en stad där solen sken på två människor som förlorade sig i varandra där gräset växte grönt. i en stad där solen sken på två männiksor som aldrig tröttnar på att i hemlighet testa nya vägar. där solen sken på två männiksor som aldrig tröttnar på att träffas i staden där sken solen på två männsikor som börjar tröttna på att säja hej då. Där skratten blandas med gråten när jag i hemlighet vill ta stora ord i min mun.
some were born to sing the blues
slängdes ur mitt land av mardrömmar för att till ljudet av barnskrik och fågelkvitter göra av med obefintiliga pengar tillsammans med två systrar fulla med kärlek. Barnvagnen sköts backe upp och backe ner när tre flickor gjorde stan. Hallonpaj och äppelmos puré stod på menyn när det nalkades mellanmål på ett av alla caféer i denna lilla stad. För att tillslut utan invändnigar bli övertalad att spendera min natt med att vakta över ett sovande underbarn tillsammans med en föredetta rumskamrat.
Huset mitt fylldes med mat os när middagen lagades ovanligt men välbehövt tidigt denna inte så soliga onsdags eftermiddag. Med en skål ihopblandat kylåps fynd slog jag mig ner i en alldeles för gammal soffa för att en liten stund förlora mig i en annan värld.
Med en blå kappa och svarta pumps rusade jag in på mat affären där jag bor men bara för en stunds köande. Pussa mamman och pappan hej då och sedan krypa ner i sängen. Att passa barn kan vara förhållande vis lätt och kvällen förändrades snabbt till en mycket saknad tjej kväll full av snacks, hårfärgning och en brud rulle från 90 talet. Nu när .38 special än en gång berättar för mig att han ej klänga tag i mig för hårt då han kommer förlora kontrollen, hur många gånger har inte Just hold on loosely, but don't let go sagt detta till mig förut, när ska jag då börja lyssna? Hoppas nu på att två mycket saknade svart vita varelser ska få dela mitt nya hem i juni, och när då Journey säger Don't Stop Believin' på last.fm kan jag inte annat än hoppas.
från rött till blå svart till brun svart?
Huset mitt fylldes med mat os när middagen lagades ovanligt men välbehövt tidigt denna inte så soliga onsdags eftermiddag. Med en skål ihopblandat kylåps fynd slog jag mig ner i en alldeles för gammal soffa för att en liten stund förlora mig i en annan värld.
Med en blå kappa och svarta pumps rusade jag in på mat affären där jag bor men bara för en stunds köande. Pussa mamman och pappan hej då och sedan krypa ner i sängen. Att passa barn kan vara förhållande vis lätt och kvällen förändrades snabbt till en mycket saknad tjej kväll full av snacks, hårfärgning och en brud rulle från 90 talet. Nu när .38 special än en gång berättar för mig att han ej klänga tag i mig för hårt då han kommer förlora kontrollen, hur många gånger har inte Just hold on loosely, but don't let go sagt detta till mig förut, när ska jag då börja lyssna? Hoppas nu på att två mycket saknade svart vita varelser ska få dela mitt nya hem i juni, och när då Journey säger Don't Stop Believin' på last.fm kan jag inte annat än hoppas.
från rött till blå svart till brun svart?
but without the roots of love every day
till tonerna av ett kolikbarns bekännelser tillbringades tisdagen på den soligaste balkongen i staden, en rökblandad pratstund med en förhållandevis gammal efterlängtad vän var livet en enklare plats. När minnen från en tid då sommrarna var fulla av gräs och glass, byttes gammalt ut mot nytt och solen smekte vid våra kroppar, när tid inte längre var vesentligt och solglasögonen var på. För att skydda oss mot både sol och kännslor nu fanns ingen återvändo, vi skulle dela livet som vänner, för det fanns ett band oss emellan som inte gick att blunda för. Jag och denne lilla tänsticksask.
För att tillslut lämna denna plats där jag vet att detta är den sissta våren som mina blåa ögon får se från detta hörn av världen. Då vandrade vi längs gatan fram för att stilla hungern i varandra. När vi sedan förlorade oss i en fantasi värld full av älvor och troll, där vi satt framför en svart ruta och smuttade på cola.
Detta är min tisdag.
I know that I've got issues but you're pretty messed up too
en svart väg utan slut, precis som en gång förut. I höga hastigheter och snabba kurvor klappade vi händerna till gamla e-type dängor och slumrade in till ljuset av gatulamporna. Som en gång i tiden, kan alltid kännas som igår. Igår stod vi och bankade på portarna till en månaders långt saknad stå plats. helt klädda i gul svart skrek vi tills luften gick ur oss. I ett hav med gul svarta halsdukar och kännloladdade hjärtan såg vi efter 55 nervösa minuter vårat älskade aik göra mål. Gråten blandades med glädje skriken och de vi väntat hela vintern var nu här, som om vi bara sovit. Våra svart gula hjärtan var nu varma liksom vädret dagen innan, det går mot ljusare tider när våren nu kommit till både små och stora städer.
nostalgi kännslor hade jag i min tystnad när tre vänner satt i en blå soffa och oroade oss över att träffa förlorade kärlekar. När kvällen knackade på gjorde vi söder osäkert då vi stängde barer och tömde konton. Ragglade hem i natten och var för en stund samma tjej som för första gången jag satte min fot i dessa krettsar. Vaknade upp och som om ingenting hänt var hon och jag nu på samma platts som då. Vi låg i en blå soffan och delade på vad livets motgångar och framgågar gett oss i dåtid, nutid och framtid.
Jag saknar köttbullar vid ett köksbord i majorna. Jag saknar enkelheten i att vara osädd. Jag saknar en landsväg mot ett obestämt mål. Jag saknar ljudet av ett okomplicerat fönster som öppnar sig och jag saknar lukten av ett sommarregn.
and baby when it's love, if its not rough it isn't fun
Förlåt kära läsare, men jag är så stressad nu förtidn att jag tror att jag fått stressmage så måste varva ner ett tag, när nu jag ska ha tid för det. Det har ju hänt massvis sedan senast.
den 21 mars hade jag öppet hus så hade ett proppat hus mellan halv 2 och halv 7, det var roligt och mysigt men lite jobbigt då man inte hade riktigt tid att prata på riktigt med någon. Men tack till alla ni som dök upp det var jätte roligt att så många gjorde det :) Jag fick massvis med flytta hemifrån saker (MASSVIS), tre super fina halsband, körkorts pengar och grejer :) Och av systrarna Lönholm fick jag en night/day on the town ;) Efter att alla avlägsnat sig vart det för krök och sen olles bara för att. Lite ledsen vart jag dock när jag inte behövde visa legg när jag köpte cigg. Men nu är man alltså 18, sweet.
den 21 mars hade jag öppet hus så hade ett proppat hus mellan halv 2 och halv 7, det var roligt och mysigt men lite jobbigt då man inte hade riktigt tid att prata på riktigt med någon. Men tack till alla ni som dök upp det var jätte roligt att så många gjorde det :) Jag fick massvis med flytta hemifrån saker (MASSVIS), tre super fina halsband, körkorts pengar och grejer :) Och av systrarna Lönholm fick jag en night/day on the town ;) Efter att alla avlägsnat sig vart det för krök och sen olles bara för att. Lite ledsen vart jag dock när jag inte behövde visa legg när jag köpte cigg. Men nu är man alltså 18, sweet.