så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten

tillbaks i staden av kaos trippar mina förr så lätta fötter ner till puben för att träffa vänner som är klädda i svart gula halsdukar både igår och idag, även för att se hur Obolo lättar våra nervösa hjärtan. Med en hjärnskakning, ett sytt ögonbryn och en sönder slagen axel så slutade det ändå lyckligt i Kalmar, för oss i alla fall.

i saknaden och längtan sjunger jag om handens fem fingrar och att jag vill ha dig som jag hade dig förut. Nedräningen av dagar börjar nu och även om tiden kommer gå fort känns varje minut som en evighet. Imårgon är det tillbaks till stressen och kaoset. ingen tid att vila, allt ska hända på en gång. tillbaks till att vara en kaffe drickandes, små ätande och röksuget stress monster. Nätterna känns långa och tunga, likså mina fötter med varje steg jag tar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback