min klocka har stannat
Bilköer och arga kunder, skrattande norrmän och griniga skåningar. För att komma hem och hitta mitt rum ihop packat, alla kläder ner stuvade i lådor och likså mina saker, att hitta något var något av en skatt jackt, utan karta. Stressig planering på obefintlig tid för att tillslut få lyssna till en röst som alltid får mig på bättre humör. En röst som alltid kan göra mig lungn, en röst som ger mig kramp i skratt groparna samtidigt som ögonen fylls med tårar, denna outhärdliga saknad gör mig förvirrad och jag känner mig stundvis hjälplös.
Men gumsan då!? Jaha, så nu ska man säga Adina helt plötsligt... suck
alltså jag hävdar fortfarande att det är knäppt att den som fått det finaste namnet byter...vafan jag heter ju samma som 200 000 andra tjejer i sverige liksom...eller är det ännu fler? Vem saknar du? Du får ringa till mig har jag sagt tusen gånger minst!!kram
Nu sitter jag här igen, tårarna rinner ännu en gång. Det är galet vad jag saknar dig, jag säger som du sa i ett sms "Det här kan inte bara vara en fantasi längre". Jag vill att dagen kommer då jag kan kalla dig min, och du kan kalla mig din. För jag blir bara mer och mer säker för varje dag som går, det kommer bli vi. Vi behöver bara stå ut en tid ifrån varandra.
Och som du skrev, dom stora orden ligger farligt nära ute på tungspetsen. Puss <3