but without the roots of love every day
till tonerna av ett kolikbarns bekännelser tillbringades tisdagen på den soligaste balkongen i staden, en rökblandad pratstund med en förhållandevis gammal efterlängtad vän var livet en enklare plats. När minnen från en tid då sommrarna var fulla av gräs och glass, byttes gammalt ut mot nytt och solen smekte vid våra kroppar, när tid inte längre var vesentligt och solglasögonen var på. För att skydda oss mot både sol och kännslor nu fanns ingen återvändo, vi skulle dela livet som vänner, för det fanns ett band oss emellan som inte gick att blunda för. Jag och denne lilla tänsticksask.
För att tillslut lämna denna plats där jag vet att detta är den sissta våren som mina blåa ögon får se från detta hörn av världen. Då vandrade vi längs gatan fram för att stilla hungern i varandra. När vi sedan förlorade oss i en fantasi värld full av älvor och troll, där vi satt framför en svart ruta och smuttade på cola.
Detta är min tisdag.