my heart is longing for spring
Del 7 hej då för i år
Vi körde ihop oss alla 5 i den röda bilen och begav oss till Norra stå för sissta gången i år. Jag, Sebastian, Fredde, Bobin och Joanna alla (nästan) i våra vackra gul svarta halsdukar, Joanna och Bobin hade även match tröjor på sig. AIK - Helsingborgs IF var det alltså som spelade, gnagets sissta hemma match för sesongen. Det var inte ljust efter första halv lek, även om vi inte spelade dåligt så blev det aldrig någonting gjort 0-0 alltså efter första halvlek. Andra halv lek däremot var mycket intressant i 56 minuten gör Miran Burgic första det målet (1-0) och i 64 minuten gör han det igen (2-0) och som att inte det var nog så gör Gabriel Özkan i 68 minuten 3-0 målet vill även på peka att alla mål skyttar gjorde mål efter passning av Jorge Ortíz så han ska också ha creds. Men Gud villken lycka, det finns faktiskt på film, ska försöka lägga ut den på Facebook så ska ni få se. Vi skrek och hoppade och jag tror jag såg en tår i Bobins öga, den var helt underbart. vi behöll tyvärr inte 0'an utan Helsingborgs Tobias Holmqvist gjorde deras första och ända mål i den 84'de minuten så matchen slutade alltså 3-1 till gnaget, villken lycka. Detta gör att om vi vinner sissta matchen mot GAIS nu den 9'onde så kommer vi 5'a och slår både Hammarby och Djurgården.
Men denna match handlade inte endast om att spela matchen, det var även en demonstration som löd Vi ska ha Norling kvar, alltså Rikard Norling AIK's tränare. Vi följer med spänning och ser om dom lär sig att lyssna till både sina fans och spelarna, Men vad jag hört så har dom inte ändrat sig än.
Sedan var detta även Mats Rubarth's sista match, han kom in när det var 11 minuter kvar av matchen och vi skrek och skrek. Efter matchen sprang han runt och tackade och slängde sina kläder upp i publiken, till och med skorna, när han var klar hade han kalsonger och strumpor på sig villket var uppskattat. Vet inte hur många varv han sprang men vi skrek och jublade hela tiden. Vi tackar Rubarth och han kommer att vara saknad nästa sensong.
Vi körde ihop oss alla 5 i den röda bilen och begav oss till Norra stå för sissta gången i år. Jag, Sebastian, Fredde, Bobin och Joanna alla (nästan) i våra vackra gul svarta halsdukar, Joanna och Bobin hade även match tröjor på sig. AIK - Helsingborgs IF var det alltså som spelade, gnagets sissta hemma match för sesongen. Det var inte ljust efter första halv lek, även om vi inte spelade dåligt så blev det aldrig någonting gjort 0-0 alltså efter första halvlek. Andra halv lek däremot var mycket intressant i 56 minuten gör Miran Burgic första det målet (1-0) och i 64 minuten gör han det igen (2-0) och som att inte det var nog så gör Gabriel Özkan i 68 minuten 3-0 målet vill även på peka att alla mål skyttar gjorde mål efter passning av Jorge Ortíz så han ska också ha creds. Men Gud villken lycka, det finns faktiskt på film, ska försöka lägga ut den på Facebook så ska ni få se. Vi skrek och hoppade och jag tror jag såg en tår i Bobins öga, den var helt underbart. vi behöll tyvärr inte 0'an utan Helsingborgs Tobias Holmqvist gjorde deras första och ända mål i den 84'de minuten så matchen slutade alltså 3-1 till gnaget, villken lycka. Detta gör att om vi vinner sissta matchen mot GAIS nu den 9'onde så kommer vi 5'a och slår både Hammarby och Djurgården.
Men denna match handlade inte endast om att spela matchen, det var även en demonstration som löd Vi ska ha Norling kvar, alltså Rikard Norling AIK's tränare. Vi följer med spänning och ser om dom lär sig att lyssna till både sina fans och spelarna, Men vad jag hört så har dom inte ändrat sig än.
Sedan var detta även Mats Rubarth's sista match, han kom in när det var 11 minuter kvar av matchen och vi skrek och skrek. Efter matchen sprang han runt och tackade och slängde sina kläder upp i publiken, till och med skorna, när han var klar hade han kalsonger och strumpor på sig villket var uppskattat. Vet inte hur många varv han sprang men vi skrek och jublade hela tiden. Vi tackar Rubarth och han kommer att vara saknad nästa sensong.
Att gå från matchen var väldigt vemodigt säjvklart var vi glada att vi vunnit med 3-1 men tanken på att vi inte skulle få stå på norra stå förrns i April 2009, nästan 6 månader alltså. Att vi aldrig mer skulle få se Rubarth spela, ja det var lite tungt. Vemodigt det var stämnigen vi lyssnade på Mats låt (Lyckling man) och Tårka dina tårar hela vägen hem till Enköping.
Kommentarer
Trackback