pyret

Smutsig, dimman har laggt sig som ett tjockt lager över mina tankar och hindrar ig från att se dom vita hästarna. Allt blir så svart, gråten och förtvivlan skakar min värklighet och när jag förlorat mig själv hör jag bara ropen och dom hotfulla skriken som så länge förstört min självbild. Dom hatar mig! dom hatar vem jag var och dom hatar den jag blivit. Jag är smuttsig och inget vatten i världen kan göra mig ren. Jag letar efter hoppet och styrkan igen men allt jag hittar är den destruktiva självtrösten. Idag ville jag inte vakna.