Somewhere lost in emptiness

tom inuti, jag vet att den stora vackra såpbubblan jag lever i kan spricka när som hällst och det gör att kaoset härskar innuti, tomheten, värdelösheten och hjälplösheten har tagit över helt. Vet inte hur jag ska lyckas ta mej ur det här, hettsen, kvälningarna och desperationen. I den här nya underbara världen i min stora vackra såpbubbla lever jag bara antingen i det yttersta lyckan eller den yttersta sorgen, allt är svart eller vitt. Jag kan inte hjälpa det. Jag vill så gärna bara ställa mig med båda fötterna på marken och komma tillbaks till värkligheten, men min värld tillåter mig inte till det och att trottsa vågar jag inte. I världen där kramper, andings nöd och rädsla lever, där trösten ändast går att finna i dumma saker, saker som får en att glömma saket som hjälper en att fly undan ett tag. Jag önskar någon som förstog kunnde hjälpa eller att någon som kunnde hjälpa förstog för det går inte annars, jag behöver stöd men får skäll, jag behöver tröst men får skit, jag behöver lung i allt kaos, jag behöver någonting stadigt någonting stabilt i allt mitt innre kaos.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback