pyret

Okej så efter att ha haft ont i magen i en vecka ville jag inte vara med längre, jag ville åka till sjukhuset. När jag kom hem från skolan hade jag också fått feber, så jag ringde till dom här man ska prata med som beodrade mej att inte äte, dricka eller ta några smärtstillande och åka in till akuten så fort någon av mina föräldrar kommit hem. Och eftersom vi inte har någon bil så fick vi så klart gå till akuten, men där fick vi komma in på en gång, dom tog en del prover tryckt och klämde på min mage och frågade massa frågor och sen samma sak igen. Efter många timmar sa dom att jag skulle bli inlagd på Akademiska i Uppsala för Observation i ett dygn,  Enköping hade ingen platts så klart. Men oj vad dom ljög, jag och min papa tar en sjukhus betalad taxi till Akademiska och i haden har vi ett brunt brev med alla prov svar, utlåtanden osv. det var hämskt att åka bil jag trodde hela tiden att ja skulle behöva skrika stanna bilen och sen kassta mej ut och spy men jag klarade mej. Men när vi kommer till Akademiska får vi vänta 1½ timme innan vi kommer in och där säjer dom att jag ska opereras, för blintarms inflamation. Jag trodde jag skulle svimma, Blintarms inflamation, ett ärr på magen, en operation! Dom behövde två sjuksköterskor för att få in en kanyl i min arm, fjärde gången gick det. Vi åkte upp till Kirurgakuten, fick lite morfin så att jag skulle klara av att duscha och när jag står där inne knackar min pappa på dörren och säjer att jag ska opereras så fort jag har duschat klart, jag ville aldrig sluta duscha! Dom kör ner mej till oprations rumet och sen blir man sövd.

Vaknar och ligger i en korridår ont som fan i magen, börjar skrika och då kommer sjuksköterskorna och när vi åkte i hissen sa dom ''Ja, det var ju synd att dom va i dej när det inte va någonting då'' Ja fatta ingenting vadå inte va någonting? men orkade inte tänka på det, det gjorde så otroligt ont, fick mer morfin när jag kom in på mitt rum, försökte sova men det va svårt. Blev väkt igen klockan 7 och när doktorn hade sin rond sa han att min blitarm va helt frisk men jag hade nån infekterad kötel i magen som skulle gå över av sej själv men jag behövde stanna tills jag åt och drack någonting. Sängen var obekväm och alldeles för varm och handen där kanylen satt hade börjat värka, eftersom allt dom ville få i mej sprutade dom in. Jag gick på morfin hela dagen. Jag tappade känslan för tid och det kändes som om jag aldrig skulle få komma därifrån, låg mest i fosterstälning och kollade tomt på den meningslösa tavlan på väggen, den förestäde troligen en svart hund på en vit duk. Jag kunde inte sova men jag ville inget häldre. 

Första dagen kom min kusin Hampus och hans flickvän och hälsade på senare kom också, Pappa, Stefan, Syster och Systers Pojkvän. Jag stälde också in telefonen så att folk skulle kunna ringa till mej och det gjorde dom, hemifrån hela tiden sen också, Morfar med Fru, Farfar och Farmor, Andra Systern mfl. Efter tre och en halv dag så släppte dom mej, och jag fick åka hem, har aldrig varit så glad att få komma hem förut.  

För dom som inte vet....
så Saknar jag att vara på kunskapsgården omgiven av alla mina underbara kunskaps vänner :)
7 veckor har vi haft där uppe nu, 7 underbara, hämska, roliga och sorgsna veckor, men den sissta gången va värst. det va så otroligt mycke kännslor inblandat, man hade kul och skrattade och ville att den här sissta gången skulle bli den bästa. Sammtidigt som alla va lessna eftersom det var inte förns då alla insåg att snart är alla våra stunder förbi och vi splittras till vad nu alla kommer att bli, vi har nästan ett halv år kvar men tiden går så fort och snart står vi där på scenen för sissta gången tillsammans, Vemodigt.                      
Namnen på dom  man aldrig kommer glömma finns här ( nästan alla ). Här finns....
Emil, som har varit min bästa killkompis i 4 år nu.
Krull, som jag alltid har kunnat luta mej på som alltid funnits där för mej.
Liisa, som är söt som socker.
Jenny, som man alltid har kul med.
Felix, som har stått ut med mej och jag med honom och ändå är vi alltid vänner.
Mr P, som är togig i bilar och alltid är gullig.
Tilde, som stuttsar runt som en possetiv stuttsboll.

Och många många mer, som kommit och gått i ens vänskaps krätts, men man har små minnen från alla. Och om det är nått som alla har gemensamt så är det Förändring, på dom här fyra åren så har alla förändrats otroligt mycket och det är både på utsidan och innsidan.

Ni kommer alltid finnas i mitt hjärta, vart än livet för oss. Kunskaps Eliten