the words of a broken heart

Förlåt för det jag saknar och förlåt för det jag har,
för det jag kom att älska det har jag inte kvar


Smutsig, dimman har laggt sig som ett tjockt lager över mina tankar och hindrar ig från att se dom vita hästarna. Allt blir så svart, gråten och förtvivlan skakar min värklighet och när jag förlorat mig själv hör jag bara ropen och dom hotfulla skriken som så länge förstört min självbild. Dom hatar mig! dom hatar vem jag var och dom hatar den jag blivit. Jag är smuttsig och inget vatten i världen kan göra mig ren. Jag letar efter hoppet och styrkan igen men allt jag hittar är den destruktiva självtrösten. Idag ville jag inte vakna.

Is this my life I'm wondering?
It happened so fast
How do I turn this thing around
Is this the bed I chose to make?

tänd eld på dina tankar

och jag vet, och du vet allt tar slut. Ett liv slocknar ett hopp försvinner och den eld som så starkt brinner slocknar sakta men säkert. Kom och ta mig härifrån, vi sätter oss i en bil och försvinner. I en annan värld kanske, i en värld som är full med starka människor, människor som förstår utan att man behöver prata, människor som finns där utan att prata, i en värld utan falskhet, blod & tårar. Händerna skakar ryckigt så som dom gjort hela dagen, tårarna rinner ner för kinderna och faller ner på glovet. Om det bara fanns en lösning så får vi ta den båda två, för vem är jag att bestämma över ditt öde. Troligen finns det hundra tals som jag jusst nu men vad spelar det för roll, jag hoppas att dom kan vara starka och fortsätta brinna. I en värld med enbart blod & tårar lever vi i, det är vad allt slutar med. Vem vet om slutet är bättre?


What else, what else can I do?
I said I'm sorry, but what for?
If I hurt you then I hate myself
I don't want to hate myself,
don't want to hurt you
Why do you choose that pain if you only knew

thanks for the memories

image47image48
Kommer se till baks på tiden med er med tårar i ögonen och ett leende på läpparna, vi har gjort så mycket tillsammans, Grönan, England, Falun Minnena är oändliga, vi har alla växt och utvecklats och det är underbart att se hur alla har blivit, kommer alltid minnas er, Kunskaps 9'or 2007

Somewhere lost in emptiness

tom inuti, jag vet att den stora vackra såpbubblan jag lever i kan spricka när som hällst och det gör att kaoset härskar innuti, tomheten, värdelösheten och hjälplösheten har tagit över helt. Vet inte hur jag ska lyckas ta mej ur det här, hettsen, kvälningarna och desperationen. I den här nya underbara världen i min stora vackra såpbubbla lever jag bara antingen i det yttersta lyckan eller den yttersta sorgen, allt är svart eller vitt. Jag kan inte hjälpa det. Jag vill så gärna bara ställa mig med båda fötterna på marken och komma tillbaks till värkligheten, men min värld tillåter mig inte till det och att trottsa vågar jag inte. I världen där kramper, andings nöd och rädsla lever, där trösten ändast går att finna i dumma saker, saker som får en att glömma saket som hjälper en att fly undan ett tag. Jag önskar någon som förstog kunnde hjälpa eller att någon som kunnde hjälpa förstog för det går inte annars, jag behöver stöd men får skäll, jag behöver tröst men får skit, jag behöver lung i allt kaos, jag behöver någonting stadigt någonting stabilt i allt mitt innre kaos.  

Nobody wanna' see us together

9/6-07 : 23.27 Polarn&Pyret. Nu står vi här igen, i början på något nytt men ändå gammalt. Vi är dömmda från början till slut, mätta från topp till tå av andras dömmande blickar och åsikter. Det är jobbigt att alltid behöva hålla huvet högt och stå upp för vad mitt hjärta känner när det känns som att hela världen är emot mig och är inte häller rädda att säja det. Man kan inte hjälpa sina kännslor, det går inte. Jag vet sammtidigt varför männsikor är dömmande, det är inte av elakhet utan för att dom bryr sig och inte vill att jag ska bli sårad och det gör saker och ting ännu svårare. Jag tackare er alla för allt erat stöd men jag måste göra som mitt hjärta säjer. Nu är det det här jag sätter mitt hopp i, här hos dig. Jag hoppas att alla andra har fel, att det här kan vara sant. För jag är stark hos dig darling. Polarn&Pyret <3

When the friends are gone
When the party's over
We will still belong to each other

back in the days

Det var en nervös dag i Augusti för fyra år sen, 2003 närmare bestämt som vi stog i matsalen och fick veta villken basgrupp vi skulle gå i, 6Q blev det med basgrupps läraren Christina jag visste vem två av dom som gick i min kass va. 6:an var en konstig tid, man skulle hitta rätt bland, vänner, killar, skolan och sin platts i livet i den här vevan tog man både sin första ciggaret och sin första fylla. Flyttade ner till en lägenhet i stan och målade mitt rum Svart och Gult. Under den här tiden skapade man kontakter, vänner, fiender och minnen.
            
Agusti 2004 började man i 7Q, 7'an handelade bara om killar skolan var inte och tänka på förutom när man hade en pojkvän i skolan annars var det bara skolk, vänner och killar som gällde. Det var också då den omtalade hallowen kvällen i grillby ägde rum. Och det var då min hamster dog. 7'an var också en förvirrad tid, tacka gudarna att vi hade Ingela. Det byttes vänner, fiender och pojkvänner.
      
Agusti 2005 började man i 8Q, och då blev det lite allvarligare eftersom betygen kom in i bilden, Vi kan ju också nu säja tack till Ingela, underdenna tid började man fixa till lite saker, fortfarande rökare med längsta förhållandet på 3 månader. Vår terminen i 8'an blev lite mer klar, saker som vänner och pojkvänner var fasta nu mera och dom förut allt så vanliga fjortis grällen inträffade inte längre. Vi var näst älst i skolan och så otroligt stora. Vi åkte till England och Falun så klart, och sen blev man konfermerad också. the time of my life.
     
Och nu går jag i 9Q, och har slutiligen fått insett att mina små pojkar har växt upp och blivit stora, jag har stolt fått vara med och hjälpt till att forma dessa underbara människor så som dom har hjälpt till att forma mig, nu ser man tillbaks på tiden och skrattar med tårar i ögonen. Så mycket som vi upplevt tillsammans, så mycket vi gått igenom, så som vi växt, vi har gråtit, skrattat, bråkat, skrikit, slagits, druckigt, lekt, myst och mycket mycket mer. Om lite mer än en vecka så har vi våran sissta skolavsluting tillsamman på kunskaps skolan, då går vi ut 9'an och mycket kommer förändras, folk flyttar, separerar och det finns ingen garanti för att man kommer se någon efter det här, vi som spenderat fyra år tillsammans, vi som växt upp tillsammans. Med tårar i ögonen och ett leende på läpparna.

Kunskap
Du som inte än                                         Första gången som du ska hålla nån i hand
börjat måla dig kring ögonen                Första gången som du ska kyssa någon man
tänt en cigarett                                           Första gången som du är riktigt kär
hört på Bowie eller Nazareth                   (Snart är den dagen här)
fått ett streck i kemi                                    Första gången som du ska falla ner i gråt
vart på kurs i Torquay                                Första gången som du ska tigga om förlåt
färgat håret blått                                         Första gången som du är
vart så full så du spytt                                   hopplöst kär
då din oskuld flytt
behöver inte ha så brått


den här bloggen är inspererad av Lollos blogg
''thank you, for giving me the best days of my life.''


Min bästa vän, Min värsta fiende

What else, what else can I do?
I said I'm sorry, but what for?
If I hurt you then I hate myself
I don't want to hate myself,
don't want to hurt you
Why do you choose your pain if you only knew
How much I love you

( oftast funderar jag på om inte alternativet vore bättre )
Jag vet inte vad som händer längre, vem jag ska lyssna på, vem jag ska lita på, för alla värkar ha rätt men ändå säjer alla olika saker. Ska jag lita på mig själv iställer!? för det har ju gått så himmla bra tidigar ( inte ). Lite klarhet i sitvationen skulle vara underbart. Kan någon rädda mig, eller är det nu meningen att jag ska ta hand om mig själv? För även om det är en bra chans att börja göra det så vet jag att jag inte klarar av det, inte idag och inte i mårrgon. Lite självrespekt och självförtroende skulle vara härligt, kan man inte köpa det på e-bey? Dagar som idag är onödiga, idag kunde vi hoppat över, imårrgon vill jag inte leva, igår är historia. Om någon kunde hålla i mig, krama mig och säja att allt kommer bli bra, skulle jag må bättre då? Jag vet att jag måste härda ut fast än jag skulle kunna få slut på allt på bara några sekunder, Jag saknar dig i min hand, jag saknar smaken av dig rinnandes ner i min mage, vill inte att det ska vara sant, trodde aldrig att det skulle gå så här långt, trodde inte att det här kunde hända, jag är 16 år för fan, när gick det så här sneddt? Beroendet har tagit över och det är försent att vända tillbaks och säja nej, vill inte behöva tänka i kväll, saknar dig, kom och ta mig långt här ifrån så som du gjort alla andra helger dom senaste 3 åren, kom och låt mig glömma.

Jag saknar dig, Jag hatar dig, Min bästa vän, Min värsta fiende