pyret

Från en svettig skoldag då hämska nyheter landade i mitt knä och vi försökte förvandla tanke till värklighet, till att inse att min övertalningsförmåga inte fungerade ända tills telefonerna dog, plöttsligt gick det lättare, folk var både gladare och lättare att övertala. För att sedan byta ut svettiga träningskläder mot glammiga fest kläder på tunelbanan. Att sedan promenera in för att äta middag och får konstiga blickar slängda efter sig som man inte kunde annat än att skratta åt. Sen skulle studenten firas genom att skrika, hoppa, stutts och dansa till gammla sköna låtar som stundtals gjorde att det mer liknade ett mellanstadie disco, fast med vuxen dricka. När vi försökte vidare dra insågs det, lite för sent att sissta tunelbanan var den vi satt på, åt fel håll. Med trassel hit och dit slutade i alla fall kvällen med en händelserik buss tur och sedan på en madrass i en perfekt värmd källare.

Att hastigt somna både på roslagsbanan och Svenskan i en blanding av utråkning och trötthet. För att sedan springa runt och be lärare efter tjänster. Satte i mig en alldeles för stor, dyr och god chokladkaka på ett fik tillsammans med en Kusin som senast sågs för ett år sedan, så där satt vi och delade onödig informaion och skratt. Promenerade runt staden för att sedan skiljas åt då portarna lockade mig. För att mötas av en obehaglig tystnad med ingen chans att göra något åt saken, Var det något jag sa? Var det något jag gjorde? Självklart var det så. Men reaktionen och följden av mitt handlande är orealistiska. Eller vem är jag att dömma!? Kvällen spenderades på min älskade ståplats då vi skrek för att hålla upp  värmen. Det slutade dock i tårar men för att inte deppa ihop för mycket har sesongen precis börjat och vi ligger ändå i toppen och hugger.

Nu har min mage bestämt sig för att ha ett eget liv och bestämma saker själv så jag ä hemma tills jag fått över denne på min sida igen.