pyret

allt är för mycket alldeles på en gång, jag orkar bara inte mer. Allt har blivit till en stor klump i magen och orden kommer inte fram. Tårarna rinner längs dom redan genom blöta kinderna och jag kan inte längre förneka det, jag orkar inte mer. Tredje kvällen, tredje dagen, tredje natten somnar ännu i kväll till ljudet av mina egna tårar, en sak känns nu tydligt det blir bara värre, jag orkar bara inte mer. Sönder stressad i både kropp och själ, någon gång måste man säja stopp men det går inte ligger efter utan att ha orken till att lyffta ett finger för att göra någonting åt det, för så fort jag försöker grips jag bara av paniken, ingenting fungerar, ingenting går, jag förstår ingenting, jag kan ingenting. Dagarna ränkas sakta ner nu och inte bara till en utan flera saker, tårarna fortsätter att falla. Känns som jag gått igenom detta flera gånger förr men jag orkar inte mer, inte allting på samma gång. Försöker dela in allting i fack men det blir bara till en stor gröt av kännslor, press, stress och allting slutar bara i ännu fler tårar. Vill krypa upp i någons famn och blunda för värkligheten men plöttsligt inser jag att detta inte går längre, denna famn jag så hoppas på finns där är inte min att krypa upp i och denna värklighet går inte att bluna för.
Kroppen är slut, huvudet är tomt, inte en dag till, jag orkar inte mer