pyret

Ibland väljer vi att blunda för den ejentliga sanningen, blunda för det som är riktigt. Ljuga för andra, ljuga för oss själva. Vi kämpar för att hålla en fasad uppe som inte får rämna för den yttre världen. Vissa människor släpper vi ändå förbi de yttersta lagret, dom får glimta en större del av det riktiga du. Men dessto fler gånger sånna människor sviker förtroende eller sårar, ju svårare blir det att låta andra komma in. Du kämpar för att hålla kvar dom du än gång släppt in på livet samtidigt som du är så rädd att släppa in nya. Du vill försvinna långt härifrån där alla ser din fasad som den du ejentligen är, där ingen kommit innanför den hårda ytan, men vem ska du prata med? Vem ska du lita på? Vem ska du fly till när den håra värkligheten slår till?