pyret

Ibland klarar jag inte av att andas, som i stunder som denna. Behöver någon som håller i min hand och säjer att allt kommer bli bra, någon som tårkar mina tårar, någon som säjer att jag betyder något, någon som finns där för mig. Hur kan det vara så svårt? Håller huvet högt eller jag försöker i alla fall, men jusst nu kan jag inte andas, jag är inte värd den luften. Hur kan allt bli så fel? Vart tog alla sagor med lyckliga slut vägen? Vart tog alla vänner vägen? Vart tog alla som betyder något vägen? Jag vill bara skita i allt men det kommer bara tillbaka som ett slag i ansiktet, som en spark i magen, som en kniv i ryggen. Ensamheten är större än någonsin, är det någon som ser mig? Allting är mitt fel.