Jag tar ett steg Framåt varje gång mitt hjärta slår

Jag är Förstörd, helt trasig. Orkar inte kämpa, orkar inte slåss, orkar inte hoppas, orkar inte tro. Hopp bor inte i denna flicka. Hon tror inte, hon hoppas inte, hon slåss inte och hon kämpar inte, inte längre. Trasiga människor hoppas inte. Trasiga människor finner ingenting att hoppas på...

Vill tillbaks dit, dit där tårarna alltid gick att dämpa med härliga endorfiner...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback